Midnattshotellet

Jag står vid grinden till en herrgård. Det är mörkt och de sista höstlöven klänger sig fast vid de knotiga grenarna. Det verkar som att vilken väg jag än tar så hamnar jag här. Alla vägar leder till Rom brukar det heta. För mig leder alla vägar till mitt privata lilla helvete. Vetskapen om att jag tids nog återvänder till hotellet hopknåpat av mitt sinnes mörkaste skrymslen och vrår har alltid funnits där, ett faktum jag sedan länge accepterat. Dock hade jag hoppats på att det inte skulle vara fullt så snart. Det har inte ens gått ett år sedan jag senast chekade ut, och då vidtog åtgärder som skulle minska risken att vägen under mig förde mig tillbaka hit. Man kan aldrig göra nog verkar det som. Det är alltid det oförutsedda som ställer till det för en.

Jag står vid grinden till mitt midnattshotell. Jag kan uppehålla mig här ett tag men förr eller senare kommer jag gå in. Samtidigt som tortyren att utsättas för mitt inre mörker är något av det värsta jag känner till så ingjuter det samtidigt en pervers känsla av trygghet. En inbjudande känsla av kontinuitet. Ingenting har förändrats. Du är fortfarande du. Med alla dina inre demoner. Efter att ha tillbringat tillräckligt mycket tid i mitt midnattshotell så har de blivit en form av vänner. De finns där när ingen annan gör det. De förstår mig när ingen annan gör det.

Ja, jag vet inte om det finns så mycket mer att säga. Vinden börjar tillta och jag vet att receptionisten väntar otåligt på mig.

Advertisements

Nationalism, antisemitism och rant om gudstjänst i P1

Idag lever vi i en mer globaliserad värd än någonsin. Infrastruktur som väg, järnväg, flygplatser och framför allt telefon och internet har möjliggjort att det aldrig varit enklare att upprätthålla kontakten med människor som inte befinner sig i vår omedelbara närhet. Den fysiska barriären av avstånd har suddats ut, i teorin har det aldrig varit lättare att att förflytta sig. Men då väljer vissa att förstärka de juridiska barriärerna, vilket försvaras med argument som att värna om nationers integritet och säkerhet. Ja jag tänker diskutera nationalism. Handskas med det.

Tänk dig en landmassa. Sedan identifierar du människorna som bor på den landmassan. Då kommer du märka att de på ena sidan talar olika språk och har olika kulturer jämfört med de som bor på andra sidan av sagd landmassa. Helt klart ska de inte kategoriseras som samma, det måste ju gå en gräns mellan dem, så låt oss gå ut och leta efter den. när du kommit en bit så märker du att personerna här inte talar på exakt samma sätt som där du utgick ifrån och att deras seder skiljer sig något, men du bestämmer dig för att det är en lokal variant och fortsätter vidare. Snart märker du att språket och sederna förändrats ytterligare något från ditt senaste stopp, men du har fortfarande inte stött på den där tydliga gränsen du var ute efter så du fortsätter. Till slut kommer du fram till andra sidan och återigen, du noterar att de är helt olika från vart du började men ingen tydlig gräns för var den ena kulturen övergår till den andra har noterats.

Det här är varför idén om nationer och nationalism är efterbliven. Nationer är ett resultat av att någon sa “Det här området är mitt nu” och någon bredvid sa “okej, då är det här mitt” osv utan någon som helst respekt för de som råkade bo där. Vad är det som skiljer Norge från Sverige? En linje på en karta, annars är vi typ lika. Vad skiljer Sverige från Danmark? En linje på en karta, annars är vi typ lika. Vad skiljer Danmark från norra Tyskland? En linje på en karta, annars är de typ lika. Jag kan gå hela vägen till Portugal på det här viset men jag tror att jag redan bevisat min poäng.

I en värd där det är svårt eller näst intill omöjligt att kommunicera över långa avstånd är det naturligt att olika kulturer växer fram och att man identifierar sig med de som finns i ens närhet. Men nu gör vi inte det längre. Vi lever i en underbar tid där vi inte längre är bundna till där vi råkade födas utan kan bo, arbeta, leva precis var vi vill. I teorin. Idag har vi nationalister som gör allt för att försvara de konstgjorda gränserna och de kulturer som finns innanför dem från “invandrare” som kommer och besudlar deras fina länder.

Visst. Jag kan förstå att det finns en önskan om att bibehålla och värna om kulturen på platsen man råkat födas. Men när man använder dessa argument för att förhindra den fria rörligheten och underblåsa fördomar mot andra folkslag så är det inte okej längre. Jag anser att alla människor är lika. Jag värnar om mitt kulturarv lika mycket som någon annan, men jag låter inte det inkräkta på någon annan. Om jag vill koka min borsch eller göra kroppkakor så ska jag få göra det. Vill mina muslimska grannar köpa halalkött och inte käka gris så ska de också få göra det. Vad är problemet? Stör de dig när de sitter runt sitt bord och inte käkar gris? Nej? Bra.

“Men islam är ju en så våldsam religion! De kommer ju hit och begår våldsbrott! Kolla bara på ISIS!”

Åh håll käften. Kristendomen har genom historien varit minst lika våldsam. Kristna begår också våldsbrott. Kolla bara på korstågen.

“Men de vill ju ha böneutrop! Det är ju störande av den allmänna ordningen och det KRÄNKER min religionsfrihet!”

Åh håll käften igen. Jag kan hävda att kyrkklockor är minst lika störande och kränkande. Och inte bara det. I SR P1 så sänds varje söndag gudstjänster från kyrkor runt om i Sverige. En timme varje vecka jag måste stänga av radion för att undvika att bli utsatt för statligt finansierad hjärntvättning. Det är kränkande av religionsfriheten om något.

Så, acceptera bara att människor kommer flytta runt mer. Dumpa din föreställning om ett blont och blåögt Sverige. Dumpa dina fördomar om “invandrare” så kanske du inser att de är en väldigt trevlig bunt människor. Visst finns det rötägg, men det gör det ju bland lokalbefolkningen också.