Kvällsäventyr i duschen

59ec4e1b2c03736fa08cd97ddf1c7525Ibland kan det komma från ingenstans. Som nyss. Jag satt och streckkollade på en tv serie när jag kom på att jag lovat mig själv att duscha, så jag tar min badrock och går in i badrummet. Jag kollar mig i spegeln; “fan vad snyggt mitt hår ändå är” tänker jag för mig själv. Mitt hår är något jag är väldigt stolt över, jag började odla ut det för några år sedan och det börjar äntligen nå en respektabel längd. Efter att ha beundrat kalufsen så kär jag av mig och går in i duschen. Jag vinklar om munstycket så det är precis som jag vill ha det, det verkar som att min rumskamrat är lika kinkig som mig när det kommer till detta. Vattnet, jag hittar precis rätt temperatur. Men sen vrider jag om munstycket så att vattenstrålarna hamnar litet närmare väggen än var jag brukar vilja ha dem. Det nästa jag vet är att jag sitter på golvet med knäna uppkörda under hakan och dunkar huvudet i väggen. Det är skönt. Det tar udden av den avgrundslösa hopplöshet jag känner inför min egna existens. Jag vill inte fortsätta leva. Jag vill göra mig själv illa, min existens är ändå bara den ena smärtan efter den andra. Den fysiska smärtan blir som en port som den mentala smärtan flödar ut genom. Ut genom de punkter på huvudet jag dunkat i väggen. Ut genom underarmarna jag gör mitt bästa för att riva sönder. Men det hjälper inte. Så fort jag slutar stängs portarna och allt är lika illa som innan.

Jag måste ha suttit där i en timme. Till slut, efter mången försök att stänga av vattnet lyckas jag, vattenflödet upphör. Så sitter jag där, i tystnaden. Kylan kryper sig snabbt på och tvingar mig upp, tvingar på mig badrocken. Med stapplande steg tar jag mig ut i hallen. Fan min rumskamrat har gått och lagt sig. Jag måste få prata med någon, är någon av mina vänner online? Ja, precis den jag ville prata med. Vi pratar, sen börjar jag skriva det här. Jag hoppas att jag har distraherat mig länge nog för att inte glida tillbaka in i det tillståndet. Men det är något som drar mig tillbaka dit. Med mycket ansträngning och distraktioner har jag hållit mig ifrån att gå tillbaka till duschen och fortsätta där jag avbröt. Efter att jag publicerar detta och borstat tänderna, kommer jag ha den mentala styrkan som krävs för att hålla mig kvar, eller kommer jag åter glida in i ett självskadebeteende? Vem vet? Jag vet, om ett par minuter.

God natt.

Advertisements

One thought on “Kvällsäventyr i duschen

  1. Pingback: Om att bli spottad i hjärtat | Sergej Laura Brändén

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s